Tips & Thoughts

Så känns det just nu och har gjort ett bra tag. Vi har liksom pausat vårt liv. Vi kan inte bjuda hem våra vänner på middag eller fika då vi inte har ett färdigt hem. Jag och Danne känns också pausade då vi lägger all ledig tid tillsammans (alltså helgerna) i huset med att renovera, så det är inte direkt så att vi umgåtts och gjort något trevligt sedan mitten av februari. Jag lever med samma garderob sedan typ ett halvår tillbaka bestående av ca 20 plagg som jag varierar mellan. Jag spyr när jag ska klä på mig varje morgon. Men gällande allting just nu så säger jag till mg själv, "vi tar det när vi flyttar in i huset". Vännerna, kärleken, kläderna.. ja allting tar vi när vi flyttar. Vilket känns helt ok eftersom vi båda verkar känna likadant, vi har tryckt på paus och lägger all fokus på att få klart huset, resten tar vi sen. Det är bara det att nu när vi närmar oss slutet så är det svårt att hålla kvar pausknappen och fokuset, jag längtar efter att få umgås med Danne, gör mysiga och roliga saker, utflykter, gå på stan och hålla handen, att få stå framför spegeln och klä mig i trivsamma kläder och att få bjuda hem en vän på en kopp te, vänner på grillning och svärföräldrarna på övernattning och umgänge. 

Att inte alla samtal till Danne måste handla om vad som har gjorts, ska göras eller något beslut vi måste fatta. Utan att det kan handla om vad vi ska göra till helgen, att jag har saknat honom, framtidsplaner, ja ni vet sånt där i positiv anda.

Men vi är nära nu, snart har vi gått i mål!!

 

I morgon är det dags för Tuvas tid hos doktorn för provtagning av eventuell allergi. 

Hennes problem som jag hoppas få diskutera i morgon är:

- Långvarig diarré (är inne på 5-6 veckor nu) med 3-6 bajsblöjor om dagen (vilket är vad bvc säger är normalt i veckan i hennes ålder)

 

- Dålig aptit. Tuva äter i princip bara smörgås, rån, banan, ärtor, majs, gröt och fruktpuré (de 2 sistnämnda är det enda hon accepterar att jag matar henne med, allt annat ska hon plocka själv). Vad gäller hennes barnmat eller den maten som finns på min tallrik är knappt lönt att räkna med eftersom jag ska vara nöjd om jag får i henne 5 skedar efter avancerad distraktion. Därav är jag lite orolig för hur mycket näring hon egentligen får i sig...

 

- Röda prickar. I två omgångar har hon fått små små prickar/knottror över hela kroppen. Det är först nu med andra omgången som jag märkt att de kliar väldigt på henne. Till och med om nätterna ligger hon och kliar frenetiskt. Ni kan ju tänka er hur hon rivit sig själv första natten när jag inte visste om detta och hon sov i en tröja istället för body. Inte charmigt alls. 

 

- Eksem/Torra fläckar. Som också sitter lite utspritt på kroppen. Bvc rekommenderade en receptfri salva från apoteket som skulle smörjas 2 ggr om dagen, dock upplever jag inte att de blivit något bättre med salvan..

 

Så det ska bli ett intressant läkarbesök. Jag har inte särskilt hög tro om att vi får någon egentlig hjälp. Börjar faktiskt tappa tron på vården av dessa små liv. Än så länge är det enda vi fått höra sedan Tuva föddes "det är helt normalt i den här åldern" och "avvakta och se om det går över annars får ni återkomma igen". 

Jag sätter mitt huvud på att jag kommer få höra minst en av dessa två kommentarer i morgon. 

När jag pratar med andra mammor till barn som haft långdragna problem så är deras uppfattning exakt den samma vad gäller den dåliga vården. Tragiskt och synd!!