Plåster
Åhh vad min kropp skriker efter våren. Det känns som att jag prioriterat bort mig själv hela vintern; dåligt med träning, ingen sol, ingen massage, inga resor ja inget sådant som fyller på mitt batteri. Nu kommer förhoppningsvis solen oftare och oftare, jag och Danne har kommit igång med träningen utomhus (så länge minusgraderna håller sig borta), vi har en spa-vistelse inbokad med Jennie, Göran och lilla Saga. Källaren är påbörjad, vi har fått huset värderat till det vi behöver, lånen kan läggas om. Ja fler och fler pusselbitar börjar falla på plats. Jag längtar enormt efter att få gräsmattan på plats i trädgården så den börjar se bättre ut.
Jag ska försöka unna mig själv små saker i vardagen som fyller på mitt batteri och tålamod.
Tuva har under en längre tid varit oerhört tålamodsprövande. Hon är inne i någon 1,5 års kris/trots. Min charmiga mysiga (och envisa) unge är tillfälligt på semester och istället är det hennes andra jag, a.k.a, tjurskallen som bor hos oss.
Inte nog med hennes ålderskris så fick hon för lite mer än en vecka sedan influensan från helvetet. Jag ska prova att väga henne när jag kommer hem från jobbet för min känsla är att hon blivit såå smal. Hon har knappt ätit på 7 dagar. Idag har hon äntligen börjat få i sig lite mer än innan, febern är borta och energin är tillbaka. Så i morgon är det dags för dagis för fröken igen. Men inte nog med krisen och influensan så kommer 2 tänder i underkäken upp samtidigt.. Inte konstigt att mitt tålamod är på megaminus!!
Jag läste också att de i den här ålder är tillbaka i en ny separationsfas och det märks sååå tydligt. Jag har döpt henne till Tuva "Plåstret" Lööf. Hon vill bara vara hos mig, försöker Danne ta henne så vrålar hon som om världen gick under. Igårkväll sov hon i min famn, jag försökte lägga ner henne brevid mig i soffan 10 gånger (!!!!) men det var omöjligt, hon bara skrek. Jag försökte lägga ner henne i Dannes famn men hon bara skrek. Så fort jag tog tillbaka henne i famnen tystnade hon och fortsatte sova. Det var knappt att jag kunde släppa henne för att borsta mina tänder..
Natten ska vi inte prata om. Som ni förstår så är hennes egen säng just nu inget alternativ. Tuva ska sova PÅ mig, allt annat slutar i krokodiltårar och hysterisk gråt. Och jag som inte kan sova när det blir för nära och varmt...
Jag undrar hur länge den här fasen pågår...