Husdrömmar

Jag är såå kluven vad gäller vårt boende. På ett sätt så är jag just nu väldigt nöjd med att bo i stan. Anledningen är för att Tuva fortfarander liten, jag kan lätt sysselsätta mig genom stt gå ner på en promenad i city, allt jag behöver finns runt knuten och så också mina vänner och familj. Bara en kortare tågresa bort..
Till våren kommer detta så klart att förändras i takt med att Tuva blir mer rörlig. Då vill man ha en trädgård som man snabbt kan ta sig ut och leka i.

Så vad gäller city så bor jag gärna kvar ett halvår till utan problem. Men så kommer vi då till den nuvarande bostadens yta. Suck! Vi bor alldeles för trångt idag, utan tvekan. Vilket många gånger går mig på nerverna. Det blir snabbt stökigt eftersom känslan blir rörig så snart en pryl ligger på fel plats. 
De som säger att ett barn inte tar så stor plats ljuger så det skriker. Alla Tuvas saker så som spjälsäng, skötbord, babysitter, babaygym, vagn (som vi har i källaren), skötväskan och bilstolen med mera TAR stor yta av våra ynka 55 kvm. 

Så summeringen är att jag skulle dö för mer yta men vet inte om jag är redo att lämna city riiiiktigt än.. Jobbigt dilemma. 

Igår hittade jag ett drömhus. Det är en sak att hitta ett hus för 10 miljoner där man vet att vi aldrig skulle ha råd att bo men det här drömhuset ligger utanför den budget vi själva satt på typ 2-3 miljoner men ändå tillräckligt nära för att man ska tänka att kaaaaanske är det möjligt...? Man börjar febrilt fundera över vad man kan göra för att lösa problemet. Sälja en del av tomten kanske.. Ja det tåls att tänka på.




Gå in på Hemnet och kolla in bilderna så tror jag att ni förstår vad jag menar.. Utan tvekan gör det här sovrummet mig knäsvag med VARSIN walk-in-closet..