Tips & Thoughts

Dräneringen är äntligen färdig. Vår trädgård ser ut som en stor sandlåda typ, den består mest av sand och jord. Vi får se när en trädgård börjar anläggas. Den kommer så småningom. 

Vi firade att arbetet var klart genom att köra upp till Dannes föräldrars stuga och spendera veckoslutet där. Jag tänkte skriva att det var lugna och sköna dagar men att det var lugnt vore att ta i. Lugnt hade vi det de stunder då Tuva sov men i övrigt är det aldrig lugnt i sällskap av vår lilla virvelvind. Skönt däremot var det! Att komma hemifrån lite och slippa tänka på vår ständiga TO DO gjorde oss alla gott.

Lördagen spenderade vi hos vänner inne i växjö på en årlig tradition arrangerad av en av Dannes barndomsvänner med familj. Det är alltid lika trevligt och nu har de flesta småttingar i nära ålder vilket gör det kul för alla. Till bordet på kvällen var vi 13 vuxna och 7 barn, en liten skara till skillnad från andra år. 

 

I måndags, alltså igår, började Tuvas inskolning. Jag hade fått för mig att den här förskolan jobbade efter metoden "Föräldraaktiv inskolning" som innebär att en (eller båda föräldrarna) är med barnet på förskolan de 3 första dagarna ca kl. 9-14. Därefter fasar man sakta ut föräldern. Men jag måste ha blandat ihop detta när jag var på besök på förskolorna. Vår förskola jobbar snarare tvärtom, att man är på plats lite och sedan ökar det för varje dag.

Så i måndags var vi på plats i 1 timme och då var vi båda med henne hela tiden. Idag ville de att vi skulle lämna Tuva i 30 minuter för att sedan hämta henne. 

Det är väldigt jobbigt det här med hela inskolningen tycker jag. Dels håller jag inte riktigt med om tillvägagångssättet vår förskola använder sig av. Jag tror mycket mer på att vi ska vara på plats tillsammans med Tuva den första tiden så att hon med oss som trygghet kan lära känna den nya miljön, de vuxna och barnen. Därefter kan vi dra oss tillbaka mer och mer för då har hon börjat bli varm i kläderna. Min rädsla med deras sätt är att hon ska tycka att det är läskigt eftersom hon blir lämnad till främlingar så att det istället ska bli omvänd effekt och hon vägrar släppa oss. Jag hoppas att jag inte är för snurrig utan att ni förstår hur jag menar, Självklart är detta inget jag visar för Tuva utan är glad och positiv inför henne så hon inte ska påverkas.

I vilket fall gick det bra att lämna henne. Vi sa båda hejdå till henne men då var hon redan på språng mot de andra barnen. När vi kom tillbaka 30 minuter senare blev hon buren av en fröken och det syntes att hon hade varit ledsen. Men han sa att det hade gått hur bra som helst.. När hon får se oss så blir hon så klart jätteledsen, storgråter och vägrar sen lämna min famn. 

Fröken säger att vi ska öka på tiden och lämna henne i en timme i morgon. När han säger det så känner jag gråten i halsen. Jag känner mig inte alls bekväm med att hon är så ledsen.. 

På vägen hem kan jag inte hålla tillbaka tårarna så vi cyklar tysta hem eftersom jag inte kan få fram ett ord. Tuva hinner knappt doppa rumpan i cykelsitsen innan hon sover. Så jag håller tummarna för att det var tröttheten som talade när hon var ledsen idag. I morgon ska hon lämnas en timme tidigare eftersom vi dessa dagarna har varit på förskolan när hon är som tröttast och vanligtvis vilar sin förmiddags-lur. 

För mig egen del så är det avgörande hur hon agerar när vi kommer till förskolan i morgon. Springer hon in precis som idag så fortsätter vi inskolning på det här sättet, men skulle hon däremot bli tvärtom och klamra sig fast på oss när vi ska lämna henne så ska jag prata med personalen om ett annat upplägg. Det känns i alla fall skönt att ha en liten plan.