Utan bil
Förra helgen så började batterilampan lysa i min bil. Så vi körde till butiken och köpte ett nytt batteri. Efter att ha kämpat med batteribytet vilket visade sig vara svårare än vi trodde, i minusgrader dessutom, trodde vi äntligen att problemet var löst. Bilen gick kanon och lampan hade slocknat. Under en biltur ja, sen var den tillbaka.
Det visar sig istället vara generatorn, alltså den manicken som laddar batteriet. Alltså var det där nya batteriet för 800 kr helt onödigt. Suck!
Måndagen jobbade jag hemifrån då jag var tvungen att jaga bilfirmor som kunde hjälpa oss att laga bilen. Jag fick napp och åkte vid lunchtid den dagen in med bilen. Lyckligtvis låg firman bara 2,5 km hemifrån så jag kunde promenera hem och så fick det bli till att hämta Tuva med cykel från dagis. Den här dagen var det fortfarande plusgrader och barmark, så det var ingen fara.
Tisdagen var jag tvungen att ta mig till jobbet och klurade länge och väl på hur jag skulle lösa det. Resultatet blev:
Cykla och lämna Tuva på dagis i total mörker kl. 07.00. Det ska tilläggas att jag hatar mörkret, jag är livrädd. På väg till Tuvas dagis är där ett parti som är helt öde och helt mörkt. Det var tufft. Efter lämningen fick jag fortsätta cykla ca 1,5 km i motvind och totalt mörker precis vid golfbanan. Hade mamma i telefonen som sällskap men kissade ändå nästan ner mig.
Sedan tog jag bussen upp för alla backarna till Glumslöv tillsammans med min cykel och sedan cyklade jag de sista 3 km till jobbet. En tur som faktiskt gick över förväntan.
Hemvägen däremot.. Jag kunde köra exakt samma tur fast bakvänt, problemet var bara att om bussen nekade min cykel att följa med så skulle jag bli vääääldigt sen till dagis och den inbokade mäklaren som skulle värder vårt hus. Det vågade jag inte riskera, så jag bestämde mig för att cykla hela vägen hem istället.
Första sträckan på 3 km är bara en enda lång uppförsbacke i olika lutning. Astmamedicinen lyckade jag så klart glömma hemma så efter denna jävla backe var jag totalt slut, halsen brände och benen var totalt avdomnade av mjölksyran. Resten av vägen var sedan lätt lutning nedför i olika miljöer, asfalt, skogsvägar, grusvägar, is med mera. Men jag lyckades ta mig från jobbet till dagis, ca 8 km, på 30 min trots denna svåra utmaning. Jag är väldigt nöjd!!
Onsdagen däremot så hade mina kollegor redan varnat mig för att det skulle bli betydligt kallare.
När vi kommer ut och ska ta cykeln till dagis var det rena isgatan, alltså det hade typ regnat och sedan frusit till is. Jag ville bara lägga mig ner och gråta. Det kändes helt omöjligt att cykla med Tuva i det vädret.. Meen jag hade inte så mycket till val. Så vi fick cykla supersakta på alla grusade vägar och lyckades till slut att ta oss till dagis.
På samma plats som jag dagen innan tog bussen blev jag sedan hämtad av en kollega. Och vid dagens slut körde min chef mig till bussen i Glumslöv och så cyklade jag resterande väg.
På torsdagen då var det äntligen dags att hämta bilen innan dagis och jobb. Det var fortfarande kallt och jag skulle lyckas ta mig, Tuva och bilstolen till bilfirman.. Så det fick bli bilstolen i vagnen och Tuva i en pulka. En snäll tjej hjälpte mig på med allt på bussen och sedan klarade vi oss väldigt bra.
Vilken lycka när vi äntligen var framme och hade kopplat in stolen i bilen och fått igång värmen!!
Vilket vi firade med en gemensam frukost på Espresso House innan jobb och dagis. Supermysigt!!
