Delmål

Innan vi fick Tuva hade jag små delmål som jag såg fram emot. Det slog mig att jag just nu är mitt i dessa delmålen vilka är precis så underbara som jag föreställt mig. Delmål är kanske fel ord, delar av utvecklingen kanske är bättre. Alla framsteg Tuva gör är fantastiska, men det finns vissa utvalda som jag sett fram emot lite extra mycket. Det är små som stora saker: som första gången hon log, när hon började "prata" (sitt eget språk), när hon började krypa, stå själv, när hon började sträcka armarna efter den hon vill till och den senaste som är att hon kramas. Det finns bannemej inget bättre i världen än när hennes små armar håller om min nacke och kramar hårt eller som när vi ska sova och hon smyger in sina armar på vars en sida om min hals och gnuggar sin näsa mot min. Jag skulle kunna ligga så ett helt dygn och mysa!!
Steg/delmål som jag ser fram emot och som ligger i framtiden är när hon kan säger mamma och pappa, när hon kan gå i sina skor hållandes mig i handen på promenad, bad och bus vid havet i sommar, när hon kan pussas, säga att hon älskar mig och Danne.. Åh ja där finns massa mysiga stunder att njuta av framöver. 

Idag bokades det, på min bvc-sköterskas inrådan, in en tid till vårdcentralen så att de kan ta prover på Tuva för att utesluta någon allergi. Jag hoppas så klart att det inte är någon allergi utan en riiiiiiktigt segdragen infektion. 
Men det känns bättre att testa det som går för att till slut köra uteslutningsmetoden. 

Idag testade vi att ha bärselen på ryggen. Sååå mycket bekvämare men svårhanterat då jag inte direkt kan stoppa in nappen om hon tappar den..

(I bakgrunden ser ni delar av vår
 orenoverade gästtoalett. Den står näst på tur när toaletten på
Våning 2 är klar)
 


↑