Stolthet eller skryt
Vi ska se om jag lyckas förmedla detta kluriga fenomen förståeligt.
Det finns föräldrar som hela tiden skryter om sina barn, som hela tiden vill belysa hur tidigt deras barn utvecklas och som jämnt lägger in vad barnet kan med tanke på dess ålder. Te x "1 år och kan redan knyta skorna själv"
De kan till och med säga saker i nedlåtande ton i jämförelse med andra barns utveckling. Om A säger: "Kalle (7 mån) tog sitt första krypsteg igår. Så kontrar en sådan förälder med "Jaha, vad kul! Pelle började krypa när han var 5 mån."
Jag tycker att de här föräldrarna förstör för oss andra som bara är allmänt stolta över våra barn och dess framsteg. För det måste man väl få vara?! Eller ska det hållas inom stängda dörrar, eller till och med så strikt som i ens eget huvud?!
Var går gränsen för stolthet och skrytsamhet?
Jag vill inte på något sätt skryta om Tuva utan allt jag säger eller gör sker av ren stolthet och att jag tycker att det är så häftigt att få uppleva all denna utveckling. Allt från att prata, skratta, äta mat för första gången, hålla i flaskan på egen hand, krypa, stå, gå osv.
Jag tror att det är svårt för någon som inte själv har barn att förstå känslan när barnet gör olika framsteg, hur coolt det är som förälder att få uppleva detta. För varje stort steg Tuva gjort står jag där med tårar i ögonen; som när hon för första gången medvetet greppade en leksak själv, när hon kröp, när hon ställde sig upp utan hjälp och som idag på träningen när hon lyckades stå helt själv på fötterna utan något stöd. Inom mig är jag stolt och jag kan inte stoppa tårarna som sipprar upp i ögonen. Egentligen vet jag inte om stolt är det rätta ordet för att beskriva känslan, imponerad är kanske mer rätt..
Igår la jag upp en bild på instagram där jag och Tuva delar på en smoothie ur vars ett sugrör. Jag skrev bland annat .." se så fint hon håller i sugröret och hon lyckades minsann dricka hur bra som helst."
Min mening var inte över huvudtaget att skryta om att trots sin unga ålder så kan hon dricka ur sugrör. Utan det handlade helt och hållet om att jag tyckte att det var fräckt att hon lyckades dricka ur sugröret, för jag hade ingen aning om att det var något som hon kunde.
Idag sa Danne till mig i förbifarten med syfte på inlägget, att jag inte ska vara så skrytsam om Tuva för det kan uppfattas fel. Jag vet att han bara menar av välvilja men jag reagerade med bitterhet. Får jag inte vara imponerad?! Vad får man egentligen lägga ut i sociala medier eller över huvudtaget yttra nuförtiden utan att någon ska tycka till om det?!
Jag hoppas i alla fall att ingen uppfattade inlägget fel utan rakt av för vad det var.
