Tips & Thoughts

Malmö bjuder på strålande solsken. Jag passar på att njuta när sötnosen sover.

Ovan bild och text skulle vem som helst kunna posta på Instagram eller Facebook. Det är ett faktum att många avundas och mår dåligt av sina vänners "perfekta" liv och vardag, eller i alla fall av bilden av ett perfekt liv som de visar upp i de sociala medierna (vissa mer frekvent än andra). Men det är egentligen komiskt då mina vänner som ser ovan uppdatering inte har den blekaste aningen om vad som hänt precis innan bilden och i vilken sinnesstämning jag är när jag tar bilden. För det är sådant kameran inte kan förmedla. Den förmedlar bara precis det som syns framför kameralinsen, varken mer eller mindre. 

Inte för att jag tror att någon avundas mitt liv direkt men låt mig ta er med på min morgon så ska ni få se att bilden ovan snabbt minskar i charmighet (men också för att jag måste få ur mig morgonens frustration).

Vi (läs Tuva) vaknar kl 7 och redan 7.30 är hon trött igen. Inte tillräckligt trött för att somna om men inte heller pigg nog att vara vaken i ett charmigt tillstånd. 

Ett besök på bvc väntar idag så vi ska gå hemifrån kl 9.30. Helst vill jag tajma så att hon somnar i vagnen för att få en behaglig tur till Malmö. Alltså måste jag försöka underhålla det trötta kinkiga barnet i två timmar.. Ja ni förstår själva att det är en omöjlig ekvation.

1,5 h klarar jag innan gnällandet är outhärdligt. Alltså detta jag-är-trött-men-vill-inte-sova-gnäll tar nog priset. Det är värre än allt gallskrik, det liksom borrar sig in i hjärnan och gör en tokig. Det slutar alltid med att jag vill ställa mig upp och skrika jag med (vilket är en impuls jag oftast håller inne med. Ja ni läste rätt, oftast innebär att det har hänt. Resultatet var att barnet tystnade lite smått chockad över att hon inte längre lät högst..alltså rätt lyckat). 

Jag tar in vagnen och sätter Tuva där i för att plocka ihop de sista prylarna som ska med (blöjor, mat, bärsele, våtservetter med mera). Hon brukar vara nöjd med att sitta i vagnen och åka med i huset på det sista fixet, men inte idag. Gnället fortsätter med ett tillägg av ålande i vagnen. Själv håller jag nu på att koka över då jag bara vill bli klar och komma iväg. Till slut lyckas vi komma iväg, Tuva slocknar direkt i vagnen när vi kommer ut. 

I hissen på tågstationen lägger jag all min kraft på att hålla för tögtalarrösten som gapar Plan 2. Tar mig ur hissen sjukt nöjd då hon faktiskt inte vaknat (som hon brukar vid detta moment). Vi klarar även pågatågets sjuka gnissel till inbromsning och hela vägen till Lund. Där tågvärden bestämmer sig för att rabbla alla jävla avgångar inom närmsta timmen (känns det som). Plopp och två stora ögon stirrar på mig i vagnen. Som vanligt hinner hon knappt blinka innan hon står upp i vagnen. Det märks direkt att hon blivit väckt och inte fått sova tillräckligt. 

Vi tar oss till bvc och besöket börjar bra men väldigt snabbt lyser tröttheten igenom och gnällandet, snurrandet och puttandet är tillbaka. Alla leksaker hon får i hopp om distration så jag kan avsluta samtalet med vår sköterska kastar hon hårt i golvet som en trotsig 3-åring. 

Klockan har slagit lunch så även om hon är trött tänker jag att hon behöver mat innan hon somnar. Inne på caféet är det ett stort projekt med att ensam klä av oss ytterkläder, hämta barnstol, handla min mat, bära till bordet, plocka fram Tuvas mat, värma den samtidigt som jag har ett barn i famnen som bara puttas och samtidigt som jag ska ha koll på att våra saker inte blir stulna. Efter lite kämpande lyckas jag men då vill hon inte äta sin mat. Suck!! Hur jag än placerar henne ska hon titta på andra hållet och vrider bort huvudet när skeden kommer. Med lite mutande får hon i sig lite mat och dryck. Jag har under tiden gett upp hoppet om en mysig fika tillsammans och klär på oss båda igen, samt packar ihop min fika som får intas till fots utomhus. När jag redan är matt och så trött att tårar av frustration är nära så lägger Tuva upp kaskadspyan över hela min jacka och en del av skötväskan. Jag lyckas bita ihop och samla mina sista krafter. Barnet packas ner i vagnen och jackan rengörs så gott det går och vi tar oss ut från caféet. 

5 min senare sover Tuva och jag sitter på en bänk i solen i en iskall vind och fryser med en stor spya av köttfärssås på min jacka. Fläckar som jag nu ska gå runt med i Malmö resten av dagen. Men visst ser bilden ovan härlig ut!! Fantastisk!!:)