En massa känslor
Det är trötthet efter ett gäng riktigt dåliga nätter (tand nr 2 är snart här), det är deppigt efter mörka tråkiga dagar och så plötsligt dyker solen fram tillsammans med den blå himlen och känslorna slår kullerbyttor i bröstet på mig, ren och skär lycka.
Jag och Danne diskuterar huset och det är så frustrerande att varenda litet val blir en diskussion då vi oftast (nuför tiden) tycker olika. Och så gör vi framsteg i renoveringen och jag ser min målbild framför mig när jag sitter på trädäcket i solen med en bok i handen samtidigt som Tuva springer runt och leker i trädgården. Härliga glada känslor är tillbaka, åter igen känslor av lycka.
Så läser jag nyheterna om barn och djur som blir illa behandlade och jag får plötsligt ont i varenda cell i kroppen och det blir svårt att andas. Jag tittar på Tuva och kan inte för mitt liv förstå hur någon kan vilja skada ett så litet och oskyldigt liv?!
Jag läser om flickor i Indien som blir illa behandlade av landets män, om att föräldrar bara firar när pojkar föds och inte flickor.. Så oerhört tragiskt! När jag tänker på all världens ondska är det för stort och smärtsamt för att klara av vara kvar på jorden.. Vilket gör att jag måste stänga av intaget av sådan information och stänga av känslorna för att inte känna den oerhörda smärtan.
Och så somnar Tuva i mitt knä utan tårar och kamp och mitt hjärta svämmar över av kärlek och lycka. Två timmar senare är hon kinkig och bångstyrig så in i den milda grad att det är frustrerade tårar som hotar att svämma över..
Ja ni förstår, känslor upp och ner i en ständig berg och dalbana. Blandat av ilska som slår till snabbt och oförberett på (egentligen oviktiga) detaljer.
Jag har under en längre tid stängt av känslorna av längtan efter huset för att hindra en sådan där jobbig tung jag-längtar-ihjäl-mig-känsla.
Men nu börjar det glänta på locket. Jag längtar väldigt mycket efter huset, inte bara för att få flytta in i vårt eget älskade lilla hus utan mycket också för att få tillbaka vår egen vardag. Min egen lilla familjs vardag. Middagar i vår smak (inte 4 andra viljors smak), mys i soffan om kvällarna framför en film eller ett program som vi vill se utan att ta hänsyn till andra, möjlighet att bjuda hem vänner, ingen konkurrens om utrymmen så som toaletten med mera. Ni förstår nog vad jag menar. Sen kommer det såklart bli tomt då vi nu är vana vid en massa människor omkring oss och den ovärderliga hjälpen vi har i mormor som passar Tuva en hel del. Så då är det slut med min lyxiga träning om kvällarna (såvida inte Danne mirakulöst får ett jobb snart).
Bjuder på två favoritbilder från förra veckan. (Ni får ursäkta mitt slitna tryne😉)
Jag råkar vara hennes mamma och part i målet men herregud vad söt hon är vårt lilla penntroll!!
